Mudi

Sveriges första uppfödare av mudi, beskrev den som en "ap-pippi-katt-hund". Den är smidig som en katt, klättrar som en stenbock och tar sig fram som en oljad blixt i all slags terräng. Rasens energi, skärpa, kamp- och arbetslust har gjort att den nått stora framgångar inom både lydnad och bruks.

Själv skulle jag beskriva mina mudisar som: katt-räv-ål-hund. Leker som en katt, ser ut som en räv, hal som en ål och galen som en hund kan vara.

Tips till förstagångsägaren:
Som förstagångsägare bör man tänka sig för en extra gång innan man satsar på en mudi! Allting händer "fort och mycket" med denna ras. Bestämmer man sig för mudi, bör man helst före köpet be om hjälp och ta råd av mudikunnigt folk, exempelvis från rasklubben.
För valpköparen innebär mudins temperament extra noggrannhet, både i valet av föräldradjur och valp. Uppfödare bör ha påbörjat en medveten socialisering av valpen före leveransen.
Välj den valp som frimodigt kommer och vill leka/kela med dig. När du fått hem valpen är det oerhört viktigt med en fortsatt socialisering. Börja också tidigt att utveckla det ledarskap och den kamratskap som är så viktigt genom att lära valpen olika saker och att arbeta tillsammans med den.

Egenskaper och mentalitet:
Mudin är en extremt läraktig hund, på gott och ont. Den lär sig snabbt, både bra och dåliga saker. Den lär sig också gärna helt utan ägarens inblandning, om man visar sig vara en alltför passiv hundägare. Å andra sidan är det svårt att vara passiv i sällskap med en så livlig och lekfull hund som så tydligt visar att den vill vara nära husse eller matte och hitta på saker tillsammans med familjen.
Mudin är tillgiven och tillbringar gärna även de lugna stunderna i familjens närhet. Den fäster sig ofta vid en speciell person och är mycket trofast mot denne och den närmaste familjen.
Rasen har en benägenhet att varna och hälsa med skall. Den ser och hör allt, och kan därför vara svår att få tyst.
(vet av egen erfarenhet )

Den har dessutom ett icke obetydligt mått av skärpa och försvarslust. Båda dessa egenskaper är önskvärda hos rasen, men som hundägare måste man kunna kontrollera dem, något som kräver en lugn och bestämd hållning.
Främmande människor ställer sig mudin normalt avvaktande till.
Mudin är nyfiken och vill gärna undersöka saker i omgivningen, men den är revirbunden och har ingen längtan efter att ge sig iväg på egen hand. Den har oftast inget större viltintresse, men visst kan en skuttande hare vara oerhört frestande och då gäller det att husse/matte är med på noterna och stoppar hunden i tid. Lyckligtvis är en mudi mycket lyhörd och vill gärna vara till lags.

Historik och användningsområde:
Sannolikt har mudin en del gemensamma anfäder i två andra ungerska hundar, puli och pumi. Även idag föds individer som påminner om pumi, och i pumikullar kan man ibland se hundar som är väldigt lika mudin. Mudin upptäcktes i slutet av 1800-talet. I början av 1900-talet hittades den första mudin på den ungerska landsbygden.
Mudins viktigaste uppgift var (och är) att valla och då framförallt som fösande sådan. 1936 godkändes mudi som ras, men fortfarande finns större delen av hundarna (helt utan vare sig stamtavlor eller registreringsbevis) ute på den ungerska landsbygden, där de är oumbärliga hjälpredor hos herdar och lantbrukare för att valla boskap, får och svin, som väktare av hus och egendom, som skadedjursbekämpare och jaktkamrater.
Mudi är ovanlig även i hemlandet. Stamboken är öppen och hundar "från landet" tas till bedömning och kan registreras i ett B-register. Utan detta B-register hade avelsbasen varit ännu smalare än vad den är idag. Det är ingen lätt uppgift att vara uppfödare på rasen eftersom avelsbasen är så snäv. På grund av detta är rasen ojämn vad gäller färg, storlek och mentalitet.

Mudins färger:

Mudin finns i många olika färger, den vanligaste är svart.

Här kommer dem tillåtna färgerna i sverige: